1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens
förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
Media har inte i
uppgift att döma, de ska observera och rapportera nyheter. Vi har ett
rättsväsende av en anledning, de ska vara objektiva och vi ska observera deras
arbete så att de är objektiva, det är grunden i ett rättssäkert samhälle. Men
vad händer då media talar om för oss vem som ska dömas, vem som är den
skyldige, hur kan vi då observera den opartiskhet som ska genomsyra en rättegång?
I en domstol ska man
aldrig behöva bevisa sin oskuld, det är upp till åklagaren att bevisa om någon
är skyldig, det är inte upp till media.
14. Föregrip inte domstols eller därmed jämförbar
myndighets avgörande genom att ta parti i skuldfrågan. Återge båda parternas
ståndpunkter.
I det fall som
diskuteras i P1 medierna
http://sverigesradio.se/sida/LaddaNer.aspx?ProgramID=2795&date=2009-01-31
tycker jag att
Sydsvenskan gör absolut rätt i sin publicering, det är inte feghet, de försöker
inte undanhålla information, de rapporterar bekräftade nyheter.
Aftonbladets
motivering att ge en rättvis bild av de misstänkta är väldigt fina ord, men det
är ju bara för att kunna sälja lösnummer, skapa maffiga rubriker som de gör
denna publicering. Denna publicering går emot pressens spelregler.
Är de inte dömda
av en domstol så finns det inget skäl att publicera dessa känsliga uppgifter. Religion
och extrema åsikter är ett väldigt känslig ämne och därför måste man vara
väldigt försiktig med dem. När
domen har fallit kan det möjligen vara motiverat att ge en bild av
gärningsmännen och synd för er Aftonbladet om detta inte ger er samma
försäljningssiffror, men jag skulle vilja se den reporter som hänger ut sitt
eget barn för att de är inblandade i en polisutredning. Att nyheter har ett bäst-före-datum är
ingen ursäkt för att kunna publicera känsliga uppgifter om misstänkta innan de
är dömda. Det är människors liv de jonglerar med.
Detta blir ett
speciellt fall då de åtalade är så pass unga, de är ju bara barn, om deras namn
publiceras kommer de för alltid att bli förknippade med detta. Det är
självklart att de måste stå för sina handlingar, men vad har rättssystemet för
funktion om vi straffar dem med fängelse och sedan fortsätter att döma dem när
de är frigivna?
6. Avstå från publicitet som kan kränka
privatlivets helgd, om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver offentlig
belysning.
9. Framhäv inte i rubriker, på löpsedlar eller på
annat sätt berörda personers ras, börd, nationalitet eller kön, om detta är
ovidkommande eller kan uppfattas som misskrediterande. Samma princip gäller om
yrkesbeteckningar, politiskt tillhörighet eller religiös åskådning
15. Namnge inte för brott misstänkta, till
offentliga myndigheter anmälda eller för brott dömda personer, om inte ett
uppenbart allmänintresse kräver det.
18. Granska kritiskt uppgifter om personer som är
efterlysta vid polisutredning.
16. Namnges inte den misstänkte, anmälde eller
dömde, publicera då inte bild, yrke, titel, kön eller andra uppgifter som gör
det möjligt att identifiera vederbörande.
Anledningen till
att allmänheten vill veta är ren nyfikenhet, vi vill gotta oss i andras missöden,
vi njuter av skvallret, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Detta kan sälja lösnummer, men vad händer med integriteten? Är priset för
lösnummer försäljningen att kasta någon åt vargarna? Är inte fängelsestraffet nog?
Ska de gå efter huvudgatan med en ”dömd” skylt runt nacken, är det dags att
inför skampåle så vi ordentligt kan håna alla brottslingar?
Aftonbladet vill
sälja lösnummer så de tar många beslut som kan och bör ifrågasättas.
Många tidningar
publicerade bilder på Anna Lindhs misstänkta mördare, den förste mannen polisen
misstänkte var inte den skyldige, men media hängde ut honom och förklarade
honom mördare. Hans liv måste ju ha påverkats otroligt av detta och det kunde
undvikits om media inte sålde sin själ för den bästa löpsedeln.
Man måste även ta
hänsyn till familjen till de misstänkta och dömda. De är ju oskyldiga men de
straffas också när de misstänkta och dömda hängs ut. För att inte tala om alla
människor som skulle ta saken i egna händer om vi skulle publicera namn på alla
som är misstänkta för brott.
Jag skulle aldrig
hävda att pedofiler eller våldtäktsmän eller någon brottsling inte ska få sitt straff, men det går inte att bända på
reglerna för någon, har man gjort det en gång, varför inte en gång till?
NOFX - "Re-gaining Unconsciousness"
First they put away the dealers,
keep our kids safe and off the street.
Then they put away the prostitutes,
keep married men cloistered at home.
Then they shooed away the bums,
then they beat and bashed the queers,
turned away asylum-seekers,
fed us suspicions and fears.
We didn't raise our voice,
we didn't make a fuss.
It's funny there was no one left to notice
when they came for us.
keep our kids safe and off the street.
Then they put away the prostitutes,
keep married men cloistered at home.
Then they shooed away the bums,
then they beat and bashed the queers,
turned away asylum-seekers,
fed us suspicions and fears.
We didn't raise our voice,
we didn't make a fuss.
It's funny there was no one left to notice
when they came for us.
Delar din åsikt kring fallet i Malmö 2008. Sydsvenskan agerar helt korrekt och att de får kritik för att "undanhålla information" tycker jag är helt befängt. Det relevanta i nyheten är väl ändå att ett brott begåtts och att de misstänkta är gripna? Behöver vi verkligen veta att de är unga, bloggar och är religiösa? Det känns ungefär lika relevant som att publicera uppgifter om vilken färg de har på sina skosnören.
SvaraRaderaJag blir så less på kvällsposten som gör precis allt för att tjäna pengar och för att spotta ur sig så mycket text som möjligt. Och ännu mer trött på oss människor som bevisligen älskar att gotta oss i andras olycka..
Däremot är jag lite kluven när det gäller namnpublicering av grova återfallsbrottslingar. På ett sätt kan jag tycka att det är var mans rätt att få veta om en flertalet dömd pedofil placeras i ett bostadsområde med många barn och ungdomar. Man är alltid ansvarig för sina handlingar, och begår man brott gång på gång så har man på något sätt gjort ett val. Men å andra sidan har alla rätt till ett värdigt liv och ska självklart få chansen till det. Frågan är bara vart gränsen ska dras? Jag har ingen aning..
Detta är en väldigt svår fråga.
Tack för ett bra inlägg!
/Malin Radegård